Ushh ja det gör ont i mitt hjärta när jag inte ser att Ken e så glad av att börjat skolan.
Han tycker inte alls det är roligt, jag hoppas han får det bättre snart. Eller jag vet att det blir bättre. Men tiden ditt kommer mitt hjärta brista...

idag har varit en jobbig dag, ONT ONT ONT har jag haft, jobbat jobbat jobbat, men sen fick jag besök och då blev det en massa skratt.

Imellanåt undrar jag varför det inte finns 48h på ett dygn, allt hade varit lättare man hade hunnit med allt man ska göra.

Som jag läste i en blogg idag att hon hade svårt att sätta igång med sitt jobbande för hon jobbar hemma.
Jag känner imellanåt likadant.
Jätte svårt att sätta igång. Har ni några tips??

Kanske inte ska fråga er, för folk bara läser o skriver inget...:-(

Mina morgnar ser ut så här:
klockan ringer kl 07.15 upp klär på mig.
Väcker Mysan o Ken.
Ken får frukost, medans han äter tar jag på Mysan, borstar tänder mm.
kl 07.50 går vi till Dagis o Fritids.
Lämnar barnen går hem och är hemma senast 08.30
Gör mig en kopp kaffe o börjar läsa alla sms som kommit under natten.
Kl 09 ska jag egentligen ha satt igång o jobbat, men imellanåt, så fikar jag o fikar jag o fikar jag och kommer liksom inte igång. kl 10.00 har jag panik för då vet jag att jag har så mycket att göra.
Alla sms, mail som kommit in, nya har kommit in för kunderna vet att jag har börjat jobba.
Jag sätter igång, och gör det mesta så plötsligt ringer klockan o jag måste gå och hämta på dagis o Fritids.
Varje dag blir några kunder lidande för att jag inte hunnit med att svara dom.
Några blir sura, några förstår.
När jag varit med barnen o gjort middagen och det är lägg dags så sätter jag mig o jobbar igen.

Jag älskar mitt jobb, men jag blir så sur när folk inte kan förstå att jag faktiskt har ett privatliv, jag har liksom 5barn som behöver sitt till och från. En sambo som tycker jag lägger ner för lite tid på honom och för mycket på annat skit..

Nej jag behöver struktur i min vardag, så att jag kan få ihopa tiderna.
Sen har jag kompisar som jag inte får glömma,men jag tror att dom känner sig glömda i mellanåt.
( det är inte min mening,men förr var jag ensam varannan vecka) men nu har jag en stor familj.

Idag fick jag höra av en vän att jag ofta är hemma, om jag inte kan åka in till Malmö på kvällarna.
Hmmmmm??
vadå ofta hemma, alltså jag e som alla andra. Jag jobbar sen är det familjen till kl 20 jag e inte intresserad av att åka till Malmö kl 20.00 på kvällen.
Sen kan man ju inte räkna bara för att jag jobbar hemma att jag är hemma.
Hade det kännts bättre om jag hade gått till ett kontor o suttiit  där o jobbat, hade det varit annorlunda då i andras ögon..
hade dom förstått då att jag på kvällen vill vara hemma med barnen o sambon.

Skillnaden är nog att jag trivs i mitt hem, jag trivs med min sambo. Jag har roligt med honom. ( jo det vet ni) men klart jag åker in till Malmö då och då. Men ja jag fattar faktiskt inte vad du menar.

Nej du ska jag lägga mig o läsa..
Så börjar en ny dag i morgon.

Ha det gott Alla...
// KNUDDAN