Arbetskamrater

Skrivet den 2009-03-25 kl 21:50:46 i kategorin Allmänt av Silla
Permalink

Jag förstår mig inte på mina gamla arbetskamrater.

Företagen jag jobbat på i flera år, håller på att gå i konkurs eller bomma igen.

Nu har det hänt massa saker där och dom kan inte jobba alls, ändå går dom ditt varje dag och sitter o fikar fall ifall facket ringer.

Detta göra dom för att få ut garantilönen som gäller i 2 månader.

Vad jag inte riktigt förstår är att e det inte bättre att söka nytt jobb och få lön månad ut och månad in, än att sitta och vänta på 2månadslöner och sen då?????

Börja söka jobb efter det, ja då finns kanske inte några jobb för andra företag som med gått i konkurs har haft personal som inte sitter o väntar på bättre tider utan den personalen har sökt sig till andra lediga jobb. Så när det är dags för mina fd arbetskamrater så får dom inga.

Idag har jag tänk rätt mycket på det och kommit fram till att dom måste vara rädda för förändringar. Många människor är rädda för just förändringar.

För jag ser ingen annan anledning till att gå ditt o fika.

Istället för att en o en "passar" telefonen per dag så kunde dom andra söka jobb.

Vill tilllägga att att ägarna"chefer" den ena visar sig inte på stället och den andre åker bara på semester hela tiden.

Är du rädd att förändras? Vågar du inte ta steget? Tänk då på att:
Alla är rädda, skillnaden är att vissa ger efter för rädslan, andra strider mot den...

Jo, visst du kan förändras, och omvärlden runt dig ochså. Det handlar som i det mesta om inställning. Du blir vad du tänker.
 Receptet är att ha lagom mycket självdistans, självkritik och själdisciplin.
Att kunna ta kritik utan att känna sig värdelös. Att klara av att ha fel utan att fyllas av skuld och mindervärdskänslor. Skuldkänslor hjälper varken dig själv eller den du känner skuld inför.
Självkritik däremot gör det.
Att våga lyssna på sig själv och andra och att våga förändras är nyckeln till all framgång, tror jag.
 Och då menar jag inte bara i yrkeslivet.
Ett bra självförtroende är inte att tro att man är bäst utan att tro att man mycket väl kan bli det, tror jag. Ett bra självförtroende är att ge sig själv en chans. Gör det sök ett nytt jobb!!!!!


Tänker jag fel?

Ha ha hs ha ha...vad fan har hänt med dig?

Sabine jag trodde du hade åkt på sem. du har ju inte komenterat på länge...

Du tänker nog inte fel, men det är lite som att banka huvudet i väggen. För människor är flockdjur, och när flocken förlorar sin Alfa-ledare så uppstår kaos. Dom stackare som finns kvar i flocken irrar runt som yra höns, och ingen kan eller vill ta på sig ledar rollen helt enkelt för att dom inte är någon ledare.. Ett typ exempel på yra höns utan en tupp är när flocken återvänder till en arbetsplats (hönsgård) där dom inte får någon lön (mat), och där finns inga arbetsuppgifter(ingen tupp=inga ägg) allt detta är visserligen korkat, men helt naturligt för flockdjur. Trösten finns i att det kommer att gå upp ett ljus så småningom för dessa hönor, och då kommer dom att söka sig till andra flockar och på så sätt få en ny Alfa-ledare.. Så levde alla hönsen lyckliga i alla sina dagar....

wow, Dennis höl du med mig för en gångs skull..

Jag har helt chockad...

Jag vet hur du menar Dennis, när inte Micke är hemma så springer jag o flickorna runt här i lägenheten och vet inte vad vi skall göra.

Wow... Jag slutar inte att förvåna mig över hur människor reagerar i kris. Å andra sidan, KRIS?! Menar ni allvar?!?! Men fan, snacka om att ha läst av situationen D!! Gratulerar! Kompis, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta....

=o)