God morgon..

Har ni haft den rädslan någon gång att Va fasiken nu är han/hon död..

Den e hemsk, helst på natten..

Dennis la sig tidigt igår för han hade huvudvärk, inte mer med det. Men han vakande hela tiden och hade värre o värre huvudvärk. Kl 02 säger han, Jag har så ont så jag tror jag måste spy..

Han går in på toan, jag somnar om. Men vaknar hela tiden för jag hör honom inne på toaletten.

Somnar om igen och vaknar kl 0415, Helt tyst men lampan är tänd och han är kvar i badrummet.

Jag ligger o försöker lyssna, men helt dött, jag hör ingenting alls.

Jag börjar tänk, men tänk om något hänt, tänk om han fått hjärnblödning så ont i huvudet han hade. Dessa sekunder när jag steg upp och gick mot badrummet var hemska.

Jag öppnar dörren, men ingen där. Jag ser att draperiet är stäng till badkaret där i den stunden tänker jag. ANEJ, han har tuppat av i vattnet.. Drar bort den o där ligger han som ett litet barn ( ja han e stor annars) o säger: Jag har så ont att jag vet inte vart jag ska ta vägen..

Sååååå glad jag blev att han var levande…dessa sekunder av ovisshet var hemska.

Så idag ligger han sjuk hemma och har jätte ont. Inte ofta han klagar på att han har ont någonstans.

Kram Silla